Love = Problematic issue that will probably never be resolved

I don’t think it exist any more problematic thing than love, really, it never goes right and there’s so many outcomes.
Boys complain over being ”friend zoned” and girls complains about being ”single”, can’t the boys just tell the girl how he feels so he doesn’t end up being ”friend zoned”? And the girls shouldn’t just wait for the boys to make a move, they should try their best too!
So straighten up guys!

I had the same problem though in my first year when i studied the Humanistic course i had a guy in my class that i was very good friends with, i didn’t know if i liked him as just a friend or as something more at that time but that’s ahead of the story (yep, this is gonna be a long post ^^).
And my two other friends, Emma and Sebastian, always told me that this guy was in love with me and that i should let him know that i felt the same, but at that time i didn’t know if they was just fucking around with me since i’m so pathetically naive and gullible so i didn’t believe them, so i never told him anything.
But i did find it a little strange that he did anything i asked him for/about, and i found myself falling more in love with him, i was always laughing when i was with him and the other two and had a great time.
    Then i got confessed to by a guy in my Japanese class, i told him that i wasn’t sure if i could see him more as a friend but he told me that we should at least try and that made me think about this ”friend zone”-thingy so i gave him a chance, we tried it out.
But in the end i broke up with him, for reasons i shouldn’t write out here so i’ll just leave it at that.
Anyway, the guy a liked had heard of me being together with this other guy and (note: at least this is what i think) didn’t talk to me anymore, Sebastian said that he was just being jealous and was being grumpy because of that.
I was devastated, i didn’t know what i was supposed to do anymore, i didn’t understand a thing.
Why didn’t he talk to me? Had i done something wrong to upset him? Didn’t he even want to be my friend anymore? Wasn’t he even willing to talk to me? To greet me in the hallway?
I complained a lot, i cried a lot, i couldn’t sleep anymore, i couldn’t eat nor could i concentrate on my studies.
I asked him on skype why he didn’t talk to me, i saw that he had seen my text but he didn’t answer, he ignored me in the hallways in school and turned away his face whenever i went by.
   But since a certain incident occurred i didn’t dare to enter the classroom so in the end of my first year together with the three of them and in the Humanistic course, i changed to Children and recreation course.
I did no longer have time to be with them since our scheduled were too different and we got apart, i still went in the same Japanese class as Emma so i still see her twice a week if not in the dinner hall, i don’t see Sebastian as often though but it’s okay since we have contact through text messages and phone calls, Johan (the guy i liked :$) i didn’t see as much but nowadays we’re in the same Psychology classes and see each others twice a week.
One day, i decided to confess to him on the psychology class before he disappeared as soon as the bell rang as he usually does.
But after i had told him my feelings and so on, he just said ”Sorry, i don’t feel the same, bad luck” and there was no more to it.
I was sad after that short answer and my heart was aching (still is) and he quickly left when the bell rang after that.
Did he ever like/love me? Or did he never even have those feelings for me in the first place? Did my friends misunderstand something? 
I don’t know, and i won’t probably ever find out either, even though there was so many times where it really seemed like he had feelings for me.

This was some week/s ago now and i’m trying to get over it, find a new love and maybe this time i’ll make it right and find a guy that likes me for who i am too 🙂
Tomorrow i’m gonna meet up with a classmate i haven’t seen in almost over two years (we wen’t in the same class in 8th and 9th grade) and i look forward to it since at that time he was a nice dude ^^
I hope he hasn’t changed too much, ‘cuz i know i sure haven’t changed a damned thing since that time unfortunately xD
And later some day in the week i’m gonna have a movie night with Kajetan, a boy from my japanese class i’m a little fond of ^//^

Now i’m gonna sleep, g’night everybody! 
Hyunhyun ~ \(&o&)/ 

Creepy O_o

Ända sen jag var liten har jag haft känslan att det spökar i mitt hus, och det är inte bara för att jag var liten och hade livlig fantasi för det hade fanktiskt hänt saker som inte gått att hitta en förklaring till, och det enda svar jag brukade få av min pappa var att gubben som byggt huset hade dött i huset någonstans och att hans kropp aldrig blivit hittad och flyttad medan mamma alltid sagt attdet enda spöke som kunde tänkas spöka hos oss var vår gammelmormor eller farmor som busade med oss…

Jag har inte tänkt på det här på ett tag sen sist men för några minuter sen hände något fett creepy O.o
Vi alla satt i typ tv-rummet och såg på julkalendern (ja jag är 18 år och ser på julkalendern, men vad fan, det är ju tradition för fucks sake), anyway, mitt i allting så tyckte jag mig höra någonting så jag ber den som har dosan att stänga av ljudet ett tag för att höra vad det var, någon minut senare hörs ljudet igen men ingen annan tycks höra det.
Det låter som om någon pickade på fönstret med nageln och detta får mig att genast vända mig om och kolla ut om det var någon som skämtade med oss (grannbarnen eller något, jag vet inte vad jag trodde jag skulle se), men när jag kollar ut så ser jag ingenting, bara min lilla katt som sitter där ute på fönstretbrädan och vill komma in.
Men det vet till och med jag att det inte låter så när hon vill komma in, Sissi brukar jama eller sitta där och kolla på en tills man ser henne, så jag är nästan helt hundra på att det inte var hon som kunnat göra det ljudet! 

Creepy pretty much!!
Kommer ju inte jag kunna sova ikväll ju… ÓoÒ 
Hyunhyun…~ ÓxÒ 

Åh ~ ♡♥♡

That moment när man vaknar av att katten ligger tvärs över ditt huvud med sin tunga på min kind och helt norta liksom och sen att man får värsta jävla hostanfallena, sekunden efter kommer älskade syster intassande försiktigt och slänger åt mig några halstabletter samtidigt som hon säger: ” Annars får du ont i halsen. ..” varefter hon sakta drar sig mot dörren igen och frågar: “ska jag stänga dörren?”, jag försöker svara men får bara fram ett kraxande, hon frågar igen och jag nickar.

Fan vad chill det är när dey känns som att hon faktiskt bryr sig om mig när man lider ♡♥♡♥♡♥♡

Love you sis ♡♥♡♥♡

Hyunhyun ~ \(^0^)/ ♡♥♡

Yaay … ~(ÔoÔ)~

Sitter man i skolans korridorer och lyssnar på countrymusik, mysigt! xD
Vi slutade tidigt idag (12:05) men jag har musikal vid 14:30 så jag måste ändå stanna kvar och gå på den så jag hinner memorera in alla låtar, skalor, danskoreografierna och min roll (kul men GEH!).
Så nu medan man väntar försöker man arbeta lite och få någonting gjort men när papperet är borta, man inte får något nytt, och man vet inte vad man skulle skriva/ta upp härnäst då blir det svårt att fortsätta/avsluta…. 
Country musik är mysigt, och det borde ni lyssna på! Jag ska lägga upp några bra country låtar här på sen så ni får höra! ^^

Hyunhyun ~ \(^o^)/ 

Sjuk ~(&q&)~

Happ, är man sjuk nu också….. great! ….
Det är ju förjävligt att man blir överarbetad av SKOLAN.
Dagen innan (typ fredags-lördags) så var man sprallig och glad som vanligt och var på tok för hyper.

Och dagen efter så lider man av abnormala näsblodsforsar, yrsel, påkänningar av epilepsin och man kan knappt stå.
Så mor min säger åt mig att vara hemma från skolan ett tag, visst första dagen var det skönt att vara hemma från skolan men jag har aldrig varit borta från skolan längre än max två dagar (bortsett från när jag var yngre då jag ständigt hade kramper osv) och kände att jag missade alldeles för mycket!
Jag är ju en sån där som folk kallar för “plugghäst” jag antecknar om jag kan ALLT som läraren skriver upp/säger, och när jag då inte kan göra det nu när jag är hemma och sjuk så får jag dåligt samvete över att jag missar så mycket skola.
Jag har varit hemma typ hela den här veckan för att jag ska åtminstone bli lite utvilad innan jag återvänder till skolan (förhoppningsvis är jag tillbaka i skolan nästa vecka), men jag har inte kunnat sova ett piss och känner mig såhär:

Jag får kanske sova i fem minuter innan jag börjar plågas av hemska mardrömmar som sen håller mig vaken genom resten av natten.
Och jag känner mig inte så utvilad,  under de här kvällarna har jag gått igenom extrem smärta och dött gång på gång, på sätt och med sån realistisk smärta som ni inte ens kan föreställa er.
Den enda livboj som jag sen vaknar alldeles skräckslahen vid är min älskade katt som stannar vid mim sida hela tiden.

Nej nu ska jag läsa på lite genetik och cellära, bara för att jag är hemma sjuk så innebär det inte att jag kommer ditcha plugget 😉

Hyunhyun ~ \(^o^)/ ♡♥♡